fredag 25 november 2016

Morsan går på bio

Igår gled jag ur pyjamasbyxorna och i ett par jeans för att gå och se Morran och Tobias, ett skänk från ovan, på bio med Johan Rheborg och Robert Gustafsson i huvudrollerna. Filmen handlar om Monika “Morran” (Rheborg) och hennes vuxna son Tobias “Bubben” (Gustafsson), som tillsammans befinner sig i samhällets bottenskikt. Efter att deras hus brunnit ner på grund av Tobias misslyckade försök att pimpa en av sina otaliga skrotbilar med en luftballongs-brännare, får de på nåder av kommunen hyra ett annat hus. Medan Morran kedjeröker och packar upp i köket enligt bästa förmåga, bänkar sig Tobias framför datorn och fortsätter med sin absurda näthandel. Småningom märker Tobias att det är något bekant över huset. Är det verkligen kommunens, eller döljer Morran något? Vems är egentligen alla grejer i källaren?

Om man är bekant med Morran och Tobias från Svt:s serie från 2014 är filmen som ett ljuvligt never ending avsnitt. Är man inte, bli det fort som faen på http://www.svt.se/morran-och-tobias/ Man behöver dock inte ha sett serien för att hänga med i filmen. Likt serien har inte heller filmen en tydlig handling, vilket den även fått kritik för. Är man inte bekant med serien från tidigare kanske det kan uppfattas som störande, vad vet jag.



(Bild från google)


Anledningen till att jag går igång så på denna film (och serie) är på grund av skådespelarnas tragikomiska gestaltning av dessa white trash karaktärer. Gustafsson är ju alltid Gustafsson, han kan liksom inte vara annat än rolig (fast jag haft lite lejdon på honom de senaste åren). Att Rheborg i egenskap av man innehar den kvinnliga rollen gör det hela väldigt skruvat. Om en kvinna haft rollen som Morran skulle det kanske bli för verkligt. Fastän humorn är i fokus erfar man emellanåt ett stänk av allvar: Alkoholmissbruk, ingripande från socialen, psykisk sjukdom, ekonomiska problem osv. Något som är närvarande i många familjer och som inte är det minsta roligt när det är på riktigt. Nu är det tack o lov inte på riktigt och jag gillar humor där skrattet emellanåt fastnar i halsen och man lite av obehag, måste skruva på sig. 

Så, mer tänker jag inte berätta, gå och se den om det lustar. Skrattade så att jag grät minst 5 gånger och drog på mig en mild mjölkstockning i höger bröst p.g.a draget i biosalongen, men det var det värt.



Häppi frajdej!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar