Idag hade jag besök av en familjearbetare igen som lånade bebisen och gick ut på promenad. Hade tänkt en massa som vanligt. Tänkt fara till simhallen. tänkt gå till biblioteket och skriva på min refuserade diktsamling. tänkt baka bröd. tänkt köpa julklappar. tänkt duscha. Jag gjorde inget av det. Det blev soffan och ett avsnitt Skavlan jag inte hade sett. Oro i kroppen. Varför såg Alicia Vikander så tårögd ut? Trött men inte sömnig. Illamående. Tankar i centrifugen. Jag kan inte avgöra vilka aktiviteter som kommer att ge eller ta energi. Jag tror att jag kanske skulle må bra av att hälsa på någon och inte isolera mig här hemma så mycket. samtidigt är jag för trött för att orka konversera längre stunder just nu. Inget alternativ är liksom vattentätt. Mjukisbyxan vinner överlägset för tillfället.
Sen kom den andra hälften hem på lunch och hade köpt choko och coca cola åt mig. Och berättar att jag får ha en dålig dag. att jag inte är ensam. att han inte försvinner någonstans. att jag inte behöver julstäda eller annat oviktigt. att vi har varandra och det får räcka just nu.
Sånt berättar han. inte alltid då jag behöver det, men idag var det mitt i prick.
Dagens spädbarn:
Han är bortskämd den lille parveln. War is on. Jag hade tänkt amma ett visst antal månader och tamejfan nånting kan väl få bli som man tänkte i alla fall.
Tjofaderittanlej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar