onsdag 7 december 2016

Självständig i ångest


Om helgen var havregrynsgröt, var Finlands självständighetsdag som en hel jäkla hink med  mörk sirap. Fastklibbat i bröstkorgen med sju kilo sten. Amningen krånglar, hormonerna hoppar och tankarna åker runt som i en centrifugerande tvättmaskin. Mina verktyg för ångesthantering (djupandning och trauma tapping technique) slank mig ur händerna och jag fick istället gå upp och hyperventilera på vessan klockan 05:10. När den värsta paniken lagt sig och jag fått snörvla i famnen på min andra hälft en stund, kunde jag faktiskt somna om. Svårt att säga hur stor del av ångesten som är hormonell. Velar fram och tillbaka mellan att amma och inte amma. Är det värt det om psyket ska betala så här mycket? Finns det något ännu obearbetat jag borde ta itu med? Kom överens med rådgivningen att de skulle kontakta mentalvårdsbyrån åt mig för säkerhets skull. Så mycket lättare när någon annan klättrar över tröskeln för en. Fast man kravlat över den förut är den likväl för hög när man ska över den igen. Man vänjer sig liksom aldrig. Och alltid är man liite för sent ute. 

Nåja, för att undvika ytterligare psykbryt får jag öka omega-3 dosen, fånga så mycket dagsljus jag kan och äta en extra portion glass. Och kramas mera med husets övriga invånare.

Ja, vi tittade faktiskt en stund på presidentbalen igår. Många vackra och mindre vackra kreationer. Försöker lära barnen att tänka före de talar och inte döma folk enligt utseende, samtidigt som jag utbrister "herreguud, vad har hon på sig, hon ser ju ut som en gammal potatissäck!" Svår balansgång där.



Dagens spädbarn:

Bra att någon har bytt perspektiv i alla fall.


Tjoodiloo!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar