Svamphjärnan

Jaaa. Alltså klockan 08:00 e kanske inte den mest optimala tiden att infinna sig hos psykologen. Speciellt inte när man ska slarva med ett stycke spädbarn. Började morgonen med att vurppa upp och ner med bebis och allt när jag klev ut på gården. Som tur var hen fastspänd i bilstolen och fick inte en skråma. Men ja, en rejäl pulshöjare var det. usch.

Hos shrinken kom vi inte fram till något speciellt revolutionerande. Men fick i alla fall lite ordning och reda i tankehärvan. T.ex när jag har som mest ångest har jag inget filter alls. Hjärnan fungerar som en svamp och allt bedrövligt jag hör och läser om i tidningsartiklar och på sociala medier absorberas till etthundra procent. Så samtidigt som jag känner att jag inte mäktar med småbarnslivets ansvar, decembermörkret och full diskmaskin, angstar jag dessutom över norska pedofiloffer, utrotningshotade djur jag inte kan rädda och barnhemsbarn i Lettland. Allt stavmixas ihop till ett enda rådigågg i mitt huvud och jag kan inte längre avgöra  vilka tankar jag ska prioritera.
Alltså, mindre Facebook och elände en tid framöver. Mera lättsamma komedier. Rädda världen får jag spara till en annan dag.

Resten av dagen har jag varit riktigt seg och trött samtidigt som lö bebb har haft magknip och marrat mer eller mindre konstant. Parkerade stora barnen framför iPaden och försökte få mig lite snuttsömn mellan skrikutbrotten. Man borde säkert ha dåligt samvete över det också, men jag orkar inte. Tänkte inte ställa upp i mom of the year contest i år heller.

Dagens spädbarn:



Har i alla fall lyckats hålla mig lugn och inte skrika tillbaka. Alltid något.

Chacha!