måndag 13 februari 2017

Saker jag lärt mig i helgen

Är man lite sugen på 45 minuter av oro ska man starta ett gräl med sin partner strax före hen ska köra till villan på isen med ett av barnen som sällskap. Fantasin vet inga gränser över huvudtaget.

Jag är extremt lättpåverkad. Mellanbarnets kommentar "du e kanske int riktigt van att gå i såna där skor, mamma" tog genast skruv och jag stövlade besviket på mig lågklackat till tjejmiddagen. 

Jag tycker synd om dagens nattklubbande ungdom. Musik utan någon som helst rytm. en dans som går ut på att jucka med höfterna lite stelt från sida till sida, samtidigt som man håller i en drink, pillar lite med håret och tittar ut över människohavet med en avtrubbad blick. Endera var folk jättefulla, eller så håller jag på att bli gammal. Jag gissar motvilligt på det senare.

Krogslagsmål går till på ungefär samma sätt år 2017 som 2007.

Pedersesplanaden är fortfarande lika jävla ändlös att traska hem på klockan 02:15 som för tio år sedan.

Sannolikheten att få sova gott efter en krogrunda när man har tre kids är ganska liten. Klockan 06:30 befann sig alla fem familjemedlemmar i en säng på 160 centimeter. Jag löste det hela med att försiktigt tassa iväg och lägga mig i stora barnets säng för lite snooz.

Att efter cirka 4 timmar sömn gå på promenad en solig söndag med ett barn som i detalj beskriver sitt nya dataspel är också ett sätt att tanka energi. 

Blue Valentine är kanske den mest deprimerande filmen jag sett på länge. 

Att prata med sin partner löser fortfarande fnurror som ibland uppstår på en tråd. 

Att upptäcka att ens partner sett på Downton Abbey i ens frånvaro är det ultimata sveket. Värre än att finna omsorgsfullt gömd choklad uppäten.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar