torsdag 30 mars 2017

Ett försök att mota bitterfittan i grind

När man har en bebis som inte sover särskilt bra är det lätt att man blir bitter. Sömnbrist gör en lätt uppgiven och väcker mörka tankar. Tankar som att jag nog inte borde ha satt tre barn till världen när jag helst av allt vill stänga in mig i en skrubb med öronproppar och bara få vara ifred. Tankar om att den här morsan är trasig. urusel. en besvikelse. Stackars kids som hade oturen att fastna i den här icke-moderliga livmodern. 

När valen man gjort i livet väl är verkställda, märker man att de kanske inte upplevs som man först tänkte. Att det var lite tyngre, lite slitsammare än man föreställt sig. 

Jag kunde ju packa en väska, hoppa i bilen och bara dra. Säga tack men nej tack, det här blev nog för mycket ansvar för mig. Jag vill inte vara förälder mera. det skaver och svider, hejdå.

Jag gissar att jag inte skulle ta mig längre än till typ Socklot innan jag vände om igen.

Så jag påminner mig om att det är sömnlösheten och ångesten som hittar på och pratar skit i mitt öra.

Fast jag tre kvällar i rad lovat stora barnen att läsa ett kapitel Harry Potter men inte ännu heller orkar, betyder det inte att jag aldrig kommer att göra det igen. Fast livet mest är berg av smutstvätt och intorkad havregrynsgröt, är det ändå mitt. Mitt liv som jag annars väljer med glädje, men som jag bara är lite för sliten för att uppskatta fullt ut just nu.






Nu ska jag gå och stavmixa skiten ur en potatis.

tralalaa!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar