torsdag 20 april 2017

Hometown goes wherever you go

Ni vet den där känslan som ibland uppstår då man träffar på en gammal bekant man inte sett på länge. En bortflyttad släkting, en gammal studiekamrat, en pensionerad frisör som klippte dig i början på 90-talet, kanske någon du sommarjobbade med för tio år sedan. 

Personen delar med sig av ett minne den har av dig, någon händelse ni upplevde tillsammans eller något du sagt eller gjort. Det behöver nödvändigtvis inte vara något pinsamt, men du får ändå en obehaglig känsla. Speciellt om du för tillfället känner dig lite vilse i livet. Som om personen har tillgång till en del av dig som du saknat och länge sökt efter. Sanningen om vem du egentligen är. 

Eller så är det en del av dig du inte längre vill ha, som du kastat bort för flera år sedan. Insikten att den delen sitter kvar hos någon annan och fortfarande representerar bilden av vem du är, kan kännas både vemodigt och irriterande. Vemodigt, om det är en person du har sett upp till, vars åsikter du fortfarande sätter stort värde på. Irriterande, om det är en person du inte direkt saknar i ditt liv.


Denna låt förmedlar känslan exakt:

Haley Bonar, Hometown <-----Lyydis!


Om ni diggar kan ni lyssna på denna också.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar