fredag 17 maj 2019

Tomrum, fyllning och hurra för mig

Fick plötsligt lust att uppdatera här. 
Vad ska jag säga? Vad har jag gjort? Vad har hänt i mitt liv sedan 2:a januari?
Så myki så myki SÅ MYKI!!!

- 07.01.2019 tappade jag tillit och hopp till typ allt. Drygt två veckor senare minskade även min livslust drastiskt.
Blev sjukskriven och låg till sängs med min artrosdrabbade hund. Tittade på världens hittills osmakligaste realityserie på Netflix: Yummy mummies. 
Återhämtade mig väl? Sakta. Fick besked om att min ANDRA BOK KOMMER UT I OKTOBER HURRA FÖR MIG HURRA FÖR MIG!!! (tränar på att int vara så jävla ödmjuk hela tiden)

-Återvände till skolan och dess tryckta stämning i början på mars. Minns inte riktigt vad jag pysslade med, kanske grävde jag i soptunnor på Pedersöre kyrkas gravgård, åt antidepressiva läkemedel och drack mycket öl? Jag tror det var så.

-15.03.2019 såg min fortfarande artrosdrabbade hund på mig med en blick som sa: Nu fan får du skärpa dig och inse fakta, du måst släpp iväg mig nu. Värsta dagen hittills i mitt liv. Kommer aldrig att glömma ögonblicket när livet rinner ur henne på det kalla rostfria bordet hos veterinären. Att åka hem utan hund, se hennes tassavtryck i snön, hennes favorit gosedjurslamm, mat och vattenskål skrika mig i ögonen. Frånvaron av hennes ljud och rörelser, hela hennes fysiska väsen, hur hon alltid lyckades vara i vägen och tog upp den bästa platsen i soffan. Fy. Satan. Saknar henne med varendaste cell. Det bränner i näsan och hjärtat varje gång jag tänker på henne.

- April och maj månad har väl mest gått åt att maniskt försöka fylla tomrummet. Står på kölista hos tre olika uppfödare för att förhoppningsvis få en ny hund. 
Förstås har jag fastnat för en jätte ovanlig ras som är extra svår att få tag på, varför göra det enkelt för sig, liksom? Jag säger bara: NORSK LUNDEHUND!!! Men blir det inte ja från någon uppfödare nu snart är jag tvungen att byta ras (Jack russell?) för varje dag utan hund är en olidlig plåga.

Det bästa med detta år hittills? Att entreprenörskapskursen slutar på måndag!!!!!!!!! 


Trevlig sommar, höst, vinter, vår.

By the way?: Va fan tänkt Daenerys med riktigt?!? 


Heippa!






onsdag 2 januari 2019

Lycka är ett bord som inte finns

Hallå!

Nytt år med nya möjligheter blabla.



Jullovet var en plåga. Jag tror jag lider av en stark julallergi, dock ej diagnosticerad av läkare.  Men ja, ingenting har lustat. Jag har hatat alla. Har haft svårt att uppföra mig. Ja har vori som ett lilli båån, helt enkelt. 
Dessutom fördrev den yngsta lilla avkomman jullovet med att vara flunnssifierad till tiotusen. Snor, hosta, feber, ingen sömn, ingen humor alls. Otroligt störande. Nu mår han bättre, men mitt dåliga humör står ändå stadigt vid min sida. Eller i mig. På tvären.



Litet bildregn från den gångna hösten:




I september läste jag Långamhetens lov av Owe Wikström. Effekten av boken höll i ett bra tag, två månader minst. Borde definitivt läsa om den nu för lite refill av långsamhetsdepåerna. 





I oktober besökte vi Mordor, ursäkta Närpes. Saurons öga var påtaglig. Vi tyckte vi skymtade en svettig Frodo i ett av de otaliga växthusen.




















I samband med bokmässan i Helsingfors besökte jag bl.a Alicja Kwades utställning Trans-For-Men på Emma museet i Esbo. Få saker gör mig så glad som ett bord som inte riktigt finns! 




Här var jag i startgroparna på "Min bästa mesta största teckning någonsin". Slutresultatet finns på min instagram @emmaahlgrenart.




Färgstudie i cyklar en grådaskig novembereftermiddag.





Den yngsta avkomman som undervisar mig i att det är viktigt att ibland ta sig tid för totalt omotiverade saker. Som att omsorgsfullt placera liten stol i ett hörn av köket var man sedan sitter med solglasögon på och i tystnad begrundar saker. Emellanåt kan man nonchalant slicka upp lite snor som eventuellt rinner ur näsan. En påse med tomflaskor hängandes på ett dörrhandtag i bakgrunden förgyller idyllen till det yttersta om man vill föreviga stunden med ett fotografi. 



Ska försöka att uppdatera här lite mer sällan än tidigare, tills bloggen sakta självdör och löses upp i cyberrymden. Jag är på god väg känner jag.

Häppy joy joy!