onsdag 30 november 2016

Fiskterapi för amatörer


Stora barnet har haft en återkommande mardröm som jag här om dagen bad henom beskriva närmare. Hen berättade att drömmen handlat om en orange fisk med röda vårtor på kroppen. Den hade ett stort gap med trubbiga tänder, fyra uppe i munnen och två nere. Det läskigaste var de stora röda ögonen som fisken hade. Under tiden hen berättade ritade jag min visuella tolkning av mardrömsfisken. “Nej, det liknar inte alls!” protesterade barnet under tiden jag ritade och gjorde en egen variant för att korrigera mina “fel”. Mellanbarnet hakade också på och satte igång en massproduktion av vårtiga, rödögda monster i alla regnbågens färger. Hade ingen plan för vart jag ville komma med detta projekt, men intressant och spännande var det. Kanske får det bli en framtida “mardrömsserie”. Förhoppningsvis upplever inte stora barnet drömmen som lika skrämmande nästa gång, om det blir en sådan. Eller så triggar det igång ännu värre mardrömmar (bäst att passa på att ha dåligt samvete redan nu *ironi*)




Jag har alltid varit fascinerad av drömmar och mardrömmar i synnerhet. Jag tror inte att alla drömmar har en superdjup mening och att vi ska tolka sönder det vi ser när vi sover. Men har man en återkommande dröm som följer ungefär samma mönster, tror jag att det kan vara läge att lyssna inåt lite. 

För ca fyra år sedan insjuknade jag i en ganska allvarlig depression och var sjukskriven ett år. Under den tiden hade jag en återkommande mardröm om ett hus som ständigt “förökade” sig. Bakom varje hörn ett nytt rum, långa korridorer som aldrig tog slut, enorma ödsliga salar med stora fönster, men ingen dörr ut. Ofta var huset bekant och innehöll element från det verkliga livet. Drömmen slutade alltid med att jag via en hiss hamnade i källaren som var mörk och obehaglig. I taket dinglade alltid pälsar från rävar och minkar som började leva och röra på sig när jag kom närmare. Hissen funkade inte när jag i panik försökte fly därifrån och till slut kramades jag ihjäl av nån slags vålnad. Jettemysit. 

Ju bättre jag började må, desto mer sällan drömde jag den här mardrömmen. Än idag händer det att jag drömmer den ibland och då ofta i samband med att jag är i obalans eller har varit stressad en längre tid. Så jag använder ofta drömmen som en slags psyk-mätare och försöker stressa ner om den återkommer flera gånger under en kort tid. 

Har du någon återkommande mardröm som du använder som mental barometer? Eller ett mardrömsmonster du vill beskriva som jag sedan kan teckna? Kommentera gärna eller skicka mail till helmagiskt@gmail.com


najti najt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar