Barndomskvittot

Något jag ofta oroar mig över, är om barnen har tagit skada av att jag har mått psykiskt dåligt i perioder under deras uppväxt. Har de varit rädda för mig? Har jag berättat och förklarat för mycket eller för lite? Har de blivit traumatiserade? Känner de sig trygga? 

Jag har en lång lista på saker mina föräldrar gjort/inte gjort som jag vill göra annorlunda nu när jag själv är förälder. Jag tror att många har en sådan lista. Kanske fick man aldrig ett husdjur, så nu har man gett de egna barnen femton kaniner och en anakonda. Kanske kunde inte ens föräldrar prata om "pinsamma" och svåra saker, så nu undervisas femåringen i mens-cykelns framfart och de vanligaste biverkningarna vid användningen av antidepressiva läkemedel. 
Problemet med denna tankegång är ju att man egentligen försöker ge upprättelse åt det besvikna, förorättade barnet inom sig själv. ibland kanske på bekostnad av ens egen avkomma.

För jag gissar att hur man än vänder och vrider på sig, för att ge sina barn det allra, allra bästa så kommer det en dag när de står där, arga och viftande med ett kvitto. en egen liten lista med saker de ALDRIG ska göra när de själva får barn.

Jag hoppas att det allvarligaste på mina barns lista kommer att vara att jag ibland tvingade dem att äta vegetarisk mat och att de inte fick spela dataspel så mycket de ville.

Resten hoppas jag att de har glömt.





Vad står det på ditt kvitto?