En yogande dåre

Hej och hå! Har uppenbarligen inte tagit mig tid för flitigt skrivande på sistone. (Mina 0-3 läsare har gråtit blod av saknad) Har istället lagt tiden på alla tre säsongerna av Historieätarna och 31 dagars yoga på youtube (är på dag 6 idag och känner mig som en nykläckt, harmonisk velociraptor på speed). Däremellan har jag ritat lite, skällt på barnen som hela, hela tiden bara vill spela spela spela på sina förbenade "plattor". Och, det bästa: fått övertalat min andra hälft att se på SKAM (!) Hurra, han e helt fast! (igårkväll fråga han om jag ville hooka lite, haha!)

Och hur mår vi då? Betydligt bättre faktiskt, får jag väl ödmjukt konstatera. Har varit konsekvent och tagit min medicin klockan 21 varje kväll och således inte varit så trög i huvudet hela förmiddagen dagen därpå. Det skaver mindre i bakhjärnan och trycket i bröstkorgen har minskat. Känslan av att konstant strypas är nästan borta. En eftermiddag kom tanken till mig, att stoppa in alla barn i bilen och åka till Prisma och handla. utan att jag fick hjärtklappning och ångestsvettiga armhålor. Vi åkte inte, men redan att överväga idén känns som ett kolossalt steg åt rätt håll. 





Två nya masterpieces. 

Längtar något enormt till att få börja skolan igen. Alltså, bebisen är jättegosig, trevlig, mysig osv. men ändå både vill och vill jag inte vara hemma. Att gå hemma gör det allt för enkelt för mig att transformeras till en ångestfylld, ältande dåre med social fobi-light. 

Nu ska jag ringa åt andra hälften och säga att han köper hem tio paket hubbabubba. Blåste tuggummibubblor åt bebben idag och alltså, det skrattet. Har aldrig hört något ljuvligare.
Som sagt. jag blir en dåre.


Namaste! (och ett velociraptoriskt Grrr)