Med minskad angst får jag även minskat behov att använda ångestproppar när jag är ute och promenerar med doggen o bebben. D.v.s jag kan gå på promenad utan musik eller podcast i öronen. Jag kan ta in det jag ser utan att ständigt överröstas av mina egna tankar. En plastpåse i diket gör inte att jag börjar älta hela världens överkonsumtion av plast och skyndar mig hem för att i panik se över min egen. Om jag möter någon bekant tittar jag inte ner i diket eller gräver intensivt efter något i fickan. Jag ser asfalt. smält snö. nakna träd. grus. bilar. hus. hör ljud från byggarbeten. prassel från utebyxor när någon skyndar förbi. en gnisslande cykel.
allt detta förnimmer jag. minus den där ångestslöjan. Aaaah. Amen.
Och just idag såg jag ovanligt intressanta saker:
- Två ganska tama kråkor, varav den ena badade i en vattenpöl
- En mäktig, William Turnersk himmel i rosa, gult och blått. Och en liten klump sol mellan björkarna. som lovade att snaaart vänder det.
Nio ringduvor som satt och kurade ihop sig på en lyktstolpe.
Andra ångestproppar jag använder mig av är städning a la nazi och Facebook-stalking av random typ. Vilka använder du?
Dagens spädbarn:
Så här såg det ut innan promenaden, innan bölkalaset. Bebisar skiter fullständigt i nöden och lagen.
tjolahej och mycket hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar